Nu har jag fått lite sömn och tänkte uppdatera om vad som hände under gårdagen.

 

Vi hade som sagt en extrakoll hos barnmorskan över blodtrycket och i samband med detta tas ett urinprov för att kolla äggvita. Jag var inte orolig alls eftersom mitt tryck är högt och har alltid varit. Men när vi kom dit så hade jag +2 i äggvita (vilket tydligen är högt, siffran säger mig ingenting egentligen) och 110 i undertryck. Vår barnmorska ringde och konsulterade med en läkare och vi fick order om att infinna oss på förlossningen efter 14:00. (Detta var vid 10-tiden.)

Barnmorskan berättade om vilka tester förlossningen ville göra och i förbifarten nämndes eventuell igångsättning. När vi åkte hem visste vi inte alls vad som väntade och vi visste inte om en igångsättning var aktuell eller bara något som kan ske.

Johannes åkte tillbaka till jobbet för att jobba några timmar till, och jag satt hemma och oroade mig. Googlade på vad som kan hända och på nätet läste man bara om människor som blivit antingen inlagd eller igångsatt så jag blev riktigt nervös.

Johannes kom hem, vi åkte till sjukhuset och där fick vi vänta. En undersköterska tog mitt leg och drog iväg med det, ingen förklaring om när jag skulle få tillbaka det, ingenting under den första halvtimmen. Bara väntan. Sedan kom en barnmorska, jag fick lämna ett urinprov och vi fick komma in i ett förlossningsrum eftersom undersökningsrummen var fulla om jag fattade rätt. Jag kopplades till en CTG, som mäter bebis hjärtljud och mina sammandragningar (fast jag hade inte en enda..) och sedan var det bara att vänta igen eftersom apparaten skulle mäta i 30-45 minuter.

Resultatet var bra, Bönans hjärta slog fint och ett nytt blodtryck togs. Undertrycket var då 93, och det är inte riktigt bra egentligen men en klar förbättring och inte så mycket högre än mitt normala tryck. Sedan fick vi order om att vänta eftersom barnmorskan skulle fråga en läkare om fler tester behövdes.

Efter lite till väntan så kom en man in i rummet som var läkare och han frågade om vi ville göra ultraljud och eventuella blodtester så vi fick åka hem någon gång, JA TACK tyckte vi.

Vi fick gå vidare till ett rum där de utför ultraljud och där mätte läkaren Bönans huvud, lårben och mage bland annat för att kunna uppskatta vikten. Han trodde att Bönan vägde runt 3200 gram och det var precis på normalkurvan, det var -1,9% men det är ytterst lite så det är normalt. Dessutom kollade han mellan Bönans ben och eftersom ingen snopp hittades så trodde han det var en tjej, även om det inte är helt säkert.

Iallafall, när han gjort klart ultraljudet så sa han: "Jag hittar inga fel alls på dig, jag tycker inte vi utsätter dig för fler tester. Du är normal och kan åka hem." Det tackade vi för!

 

Så det var ingen fara helt enkelt. De var oroliga att det skulle vara havandeskapsförgiftning, men mina värden såg ju bra ut på sjukhuset så det var inget sådant, vi var friska.

 

Så nu slipper ni oroa er och tack för allt stöd vi fick igår på sms, mail, facebook, här på bloggen.. Helt otroligt vad många som bryr sig om oss.

Vi hade dessutom besöksrekord här på bloggen, 107 besökare, känns helt sjukt för mig som är van runt 20 stycken om dagen.

 

Nu kan vi räkna ner dagarna till BF och nästa gång som jag uppdaterar om förlossningen så hoppas jag att saker är på gång!