Okej, nu sover lillgumman så nu ska jag knåpa ihop en förlossningsberättelse.
Men, det blir inte här utan det blir på min nya blogg, så kika in HÄÄÄÄÄR om någon timme så bör det ligga en berättelse där om inte något annat kommit upp.

 

Så nu lämnar vi den här gravidbloggen, och börjar på vårat nästa äventyr. <3

När Bönan är född så kommer jag byta blogg-portal, är så less på att den här sidan aldrig vill fungera! Tanken var ifrån början att jag skulle flytta alla inlägg till nya bloggen, men eftersom det bara går att göra manuellt så tänkte jag helt enkelt göra en nystart när Bönan kommit till världen. (Denna blogg kommer ligga kvar som minne, men den kommer inte uppdateras.)

 

Hoppas ni följer med mig, och du som är nyfiken kan klicka på länken HÄÄÄÄÄÄÄÄÄR för att sneak-peaka på designen. (Finns även ett inlägg men det är mitt gamla presentationsinlägg som redan publicerats på denna blogg.)

 

Men än så länge kör vi med blogg.se och jag kommer påminna er när jag flyttar på allvar.

 

 

 

I helgen mådde jag riktigt dåligt, hade inte fått sova ordentligt på hela veckan så jag var rätt så känslosam och less på livet i allmänhet. Därför drog Johannes med mig till sitt jobb och vi startade projektet "måla-spjälsäng", så jag skulle ha något annat att tänka på. Riktigt bra intiativ av honom. 

Från början så hade sängen en blåaktig färg, och jag gillade den faktiskt, men den hade blivit avskavd på flera ställen så det kändes som det var dags att förnya!

Först hade jag sagt att jag ville ha någon annorlunda färg, något riktigt fräsigt som grön eller mörklila. Men efter att vi köpt sängkläder till Bönan så kände jag direkt att jag ville ha en svart färg för det skulle bli så fint ihop med sängklädernas starka färger.
Så vi köpte en mattsvart färg och shit vad snyggt det blev! Svårt att se på bilden, men det blev riktigt bra. Färgen behöver dock bättras på lite och en madrass ska inhandlas, sedan kan vi äntligen bädda den och då ska ni få nya och finare bilder, jag lovar!

Tycker ni det ser bra ut?

Nej men hej på er, har ni saknat mig?

Det var ju ett tag sedan jag skrev nu. Ber om ursäkt för det, men jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om. Dagarna består just nu mest av väntan och förväntan. Har haft känningar i ungefär 1,5 dag, magen drar ihop sig och jag får ont i nedre delen av ryggen och framåt magen, men det håller aldrig i sig och blir regelbundet. Lite tråkigt men jag har faktiskt hellre lite ont än att inget händer överhuvudtaget. Lite konstig kanske, men det känns som att dagarna faktiskt gått framåt nu när jag haft lite ont, för man blir så spänd på att det faktiskt kan hända något snart.
Vi får se när jag tröttnar.

 

Dags att stryka lite datum på listan också! (Stryker även pojke-gissningarna eftersom läkaren var ganska övertygad om att det är en tjej.)

 

 

Såhär kommer det fungera alltså. Ni bloggläsare är såklart välkommna i gruppen, men jag tror ni måste lägga till mig eller Johannes Stibe som vän eftersom vi gjort gruppen hemlig. Ni kan ju kommentera här i kommentarsfältet om ni vill bli inbjuden så kan jag lägga till er som vän och även som medlem i gruppen.
(De flesta bloggläsare vet jag vilka det är, men ni som jag inte känner får gärna presentera vilka ni är också i kommentaren.)

Nu har jag fått lite sömn och tänkte uppdatera om vad som hände under gårdagen.

 

Vi hade som sagt en extrakoll hos barnmorskan över blodtrycket och i samband med detta tas ett urinprov för att kolla äggvita. Jag var inte orolig alls eftersom mitt tryck är högt och har alltid varit. Men när vi kom dit så hade jag +2 i äggvita (vilket tydligen är högt, siffran säger mig ingenting egentligen) och 110 i undertryck. Vår barnmorska ringde och konsulterade med en läkare och vi fick order om att infinna oss på förlossningen efter 14:00. (Detta var vid 10-tiden.)

Barnmorskan berättade om vilka tester förlossningen ville göra och i förbifarten nämndes eventuell igångsättning. När vi åkte hem visste vi inte alls vad som väntade och vi visste inte om en igångsättning var aktuell eller bara något som kan ske.

Johannes åkte tillbaka till jobbet för att jobba några timmar till, och jag satt hemma och oroade mig. Googlade på vad som kan hända och på nätet läste man bara om människor som blivit antingen inlagd eller igångsatt så jag blev riktigt nervös.

Johannes kom hem, vi åkte till sjukhuset och där fick vi vänta. En undersköterska tog mitt leg och drog iväg med det, ingen förklaring om när jag skulle få tillbaka det, ingenting under den första halvtimmen. Bara väntan. Sedan kom en barnmorska, jag fick lämna ett urinprov och vi fick komma in i ett förlossningsrum eftersom undersökningsrummen var fulla om jag fattade rätt. Jag kopplades till en CTG, som mäter bebis hjärtljud och mina sammandragningar (fast jag hade inte en enda..) och sedan var det bara att vänta igen eftersom apparaten skulle mäta i 30-45 minuter.

Resultatet var bra, Bönans hjärta slog fint och ett nytt blodtryck togs. Undertrycket var då 93, och det är inte riktigt bra egentligen men en klar förbättring och inte så mycket högre än mitt normala tryck. Sedan fick vi order om att vänta eftersom barnmorskan skulle fråga en läkare om fler tester behövdes.

Efter lite till väntan så kom en man in i rummet som var läkare och han frågade om vi ville göra ultraljud och eventuella blodtester så vi fick åka hem någon gång, JA TACK tyckte vi.

Vi fick gå vidare till ett rum där de utför ultraljud och där mätte läkaren Bönans huvud, lårben och mage bland annat för att kunna uppskatta vikten. Han trodde att Bönan vägde runt 3200 gram och det var precis på normalkurvan, det var -1,9% men det är ytterst lite så det är normalt. Dessutom kollade han mellan Bönans ben och eftersom ingen snopp hittades så trodde han det var en tjej, även om det inte är helt säkert.

Iallafall, när han gjort klart ultraljudet så sa han: "Jag hittar inga fel alls på dig, jag tycker inte vi utsätter dig för fler tester. Du är normal och kan åka hem." Det tackade vi för!

 

Så det var ingen fara helt enkelt. De var oroliga att det skulle vara havandeskapsförgiftning, men mina värden såg ju bra ut på sjukhuset så det var inget sådant, vi var friska.

 

Så nu slipper ni oroa er och tack för allt stöd vi fick igår på sms, mail, facebook, här på bloggen.. Helt otroligt vad många som bryr sig om oss.

Vi hade dessutom besöksrekord här på bloggen, 107 besökare, känns helt sjukt för mig som är van runt 20 stycken om dagen.

 

Nu kan vi räkna ner dagarna till BF och nästa gång som jag uppdaterar om förlossningen så hoppas jag att saker är på gång!

Mitt blodtryck var inte godkänt och jag hade äggvita i urinen. Det har bokats in ett besök på förlossningen idag 14:00 för ytterligare tester. Vi kommer få göra ett nytt blodtryck, nytt urinprov, blodprov, ctg och ett tillväxtultraljud.

Känner mig helt förstörd av oro för vår lilla bebis och att inte veta vad som kommer ske. Hoppas allt är okej med vår lilla Böna, annars vet jag inte vad jag gör..

Påväg till barnmorskan, fick en extra tid för att kolla mitt "berömda" blodtryck som låg lite för högt en gång så nu är de lite oroliga tror jag. Själv vet jag ju att det brukar ligga högt, när jag gick på p-piller var det alltid för högt när jag skulle förnya receptet och jag fick ligga på en soffa och lyssna på musik för att få ner det till godkänd nivå. Blir ju så jäkla nervös av den där apparaten!

Efter graviditeten så får jag försöka motionera mer regelbundet så får vi se om det kanske går ner lite iallafall, annars får jag helt enkelt acceptera att jag har ett högt blodtryck.

 

Näe, nu måste jag nog ta mig upp ur sängen. Wish me luck!

Senaste dagarna har min statistik skjutit i höjden, antar att det är efter att ha blivit länkad i Emilias blogg?

 

Iallafall, man blir ju lite nyfiken på vilka alla människor är, så om ni har tid så skulle det vara kul att få kommentarer om vilka som läser. Typ vad ni heter, ålder, vart ni bor och vad ni vill se mer av i bloggen.

 

Och vill ni veta mer om mig så rekommenderar jag att läsa det HÄR inlägget för en kort presentation. Något mer ni är nyfiken på, så fråga! Jag svarar på allt.

 

 

Jag har ingen aning om hur det kommer bli med min födelsedag i år. Jag fyller nämligen 20+ den 27/8. (Blir alltså 21, men vet inte om jag vill bli det, tror jag stannar på 20..)

Bönan är beräknad att komma 18/8, men vem vet när hen känner för att komma. Vi kan lika gärna ligga på förlossningen på kalasdagen. Om jag fortfarande är gravid så kommer jag vara för less för att orka ha kalas, men om Bönan kommit så kanske man inte vill stå i och baka och ha massa folk hemma heller, alldeles efter man kommit hem. Det blir liksom fel hur det än går.

Dessutom, eftersom hela släkten bor tio mil bort så är det ju mycket planerande när de ska resa hit, och tänk om jag precis då måste åka in så de får vända igen i princip?

 

Så jag får inte riktigt ihop det, men det är tråkigt för jag gillar faktiskt att baka och pyssla, även om jag varenda födelsedag tar på mig alldeles för mycket jobb och är apstressad dagarna innan så allt bara går fel. Men det är ju en del av charmen!

 

Hur har ni andra mammor/gravida gjort? Har ni skrivit något förlossningsbrev?

Personligen så vet jag inte om jag tycker att det behövs för min del, jag har inga speciella önskemål för jag har ju ingen aning om vad som väntar mig. De få saker som jag har åsikt om vet Johannes om och kan föra vidare om jag inte skulle kunna prata för mig själv.

Men, jag har ändå skrivit några punkter på ett papper som vi kanske tar med oss till förlossningen.

 

• Vi vill själva se vad det blev för kön. (Vet inte om barnmorskan brukar säga vad det blev eller om det är standard att få se själv?)
• Jag vill bli tillsagd i god tid när sista chansen är att få epidural (om jag inte redan bett om den.) Övrig bedövning jag vill ha är lustgas. (Detta vet jag står i min journal, men jaja.)
• Vi vill ha så få människor som möjligt i rummet för att känna oss lugna, och jag vill helst inte ha med några studenter/praktikanter. (Men det är inte hela världen om vi skulle behöva massa personal av någon anledning.)
• Tar gärna emot barnmorskans instruktioner för att undvika att spricka (känns som en självklarhet för mig, ingen vill väl spricka?) och om jag skulle spricka så vill jag definitivt ha bedövning när det ska sys.
• Pappan vill gärna klippa navelsträngen. (Känns som han egentligen kan säga det själv när det är dags.)

Som sagt, det är vissa punkter som känns självklara och resterande känns det som man kan berätta för barnmorskan personligen. Jag har inga större önskemål och tycker att förlossningen får ske som den sker. Om alla mina önskemål inte skulle bli uppfyllda så är det inte hela världen, det enda viktiga är att Bönan mår bra när hen kommer ut, och att jag mår så bra som jag kan under omständigheterna. Jag litar fullt ut på att personalen vet vad de sysslar med och att de kommer göra sitt bästa för att jag och Bönan ska få det så bra som möjligt. Dessutom litar jag fullt ut på Johannes och att han känner mig tillräckligt bra att han vet vad jag vill ha, om något skulle hända som jag inte kan ta beslut i, av någon anledning.

 

 

 

Jag har tjatat på Johannes ända sedan dag ett att vi tillsammans skulle köpa en outfit som Bönan ska åka hem i från BB, något speciellt som vi valt tillsammans.
Men han fick aldrig tummen ur, så istället drog jag med min mamma och hon fick hjälpa till att välja något åt Bönis. Tänkte visa kläderna som vi kom hem med.

 

För varje dag kommer vi närmare vårt datum, och för varje dag är det lite större chans att Bönan kommer. Börjar bli väldigt spännande. Jag undrar om hen kommer att komma tidigare eller om hen tänker stanna i magen tills jag överväger att komma in och hämta henom..

 

För några dagar sedan tyckte jag att jag iallafall hade känningar av att något kunde vara på gång, lite smått ont, lite molande i rygg och mage, men nu är allt sådant borta, finns inga tecken att Bönan planerar komma än på ett tag.

 

Det enda som sker nu är att min rygg gett upp helt, är helt öm, och min kropp har börjat samla på sig vätska så sist jag var hos barnmorskan hade jag gått upp två kilo på två veckor. Kändes inte kul, jag som är bortskämd med att vikten står still i princip. Dessutom har min kropp börjat sova i 4-5 timmars skift. Jag vaknar alltid efter max fem timmar och kan oftast inte somna om för jag är "pigg". Antar att det är förberedande för det som komma skall, jisses vad trött man kommer vara med en bebis i hushållet.

 

På fredag kan jag börja stryka på gissa bebis-listan, för då är vi inne på det datum som Johannes gissat på och sedan hoppas jag dagarna rullar på lite fortare. Är inte så roliga dagar just nu, man vill göra saker men man orkar inte riktigt, och ryggen gör ont så fort man gör något.

 

Iallafall, om ni inte gissat datum, kön, vikt och längd på bebis så gör gärna det HÄR. Det är inte försent att gissa och jag blir så glad när ni kommenterat.

 

 

 

Ja, som jag skrev i tidigare inlägg så beställde vi min födelsedagspresent en månad i förväg, och igår kom den. Det är alltså en kamera som jag fått! Hur glad som helst, lekte med den större delen av kvällen igår. (Inte så uppskattat av Johannes som fick agera modell lite nu och då.)

Det är en Nikon D3100 med två objektiv, det som är standard och ett med mer zoom.